Ingen mer Dengue och veckorapport

Är lite småtrött på att det tar en sån lång tid att ladda upp blogginlägg med många bilder... det förra höll jag på med i många dagar. Så detta skriver jag 11/10, vi får se när det publiceras.

Tänkte dela några sista reflektioner från Dengue-drabbningen innan jag lägger den till handlingarna. Nu har det gått 4 veckor sen, precis sedan jag blev sjuk och maken till seglivad sjukdom har jag aldrig upplevt. Själva febern gick ju över efter en vecka, sen har det tagit två veckor att klara av en vardag och nu senaste veckan har jag gett mig på att jobba. Det har gått hyfsat bra, jag har känt mig trött och lite "yrslig" och åkte hem tidigare i torsdags och vilade resten av dagen. Jag tänker på att äta mycket frukt och grönsaker, röra på mig i väldigt måttliga mängder och viiiila. Och jag blir piggare för varje dag som går, fast det går långsamt.

Tänker på alla de som i tält och inte har tillgång till sjukvård. I Mumbai har det dött 32 pers i September i Dengue och mörkertalet är stort (ca12000 pers smittades). Är väldigt tacksam för den bra vården jag fått på sjukhuset. Jag var aldrig orolig för mig själv utan tänkte hela tiden att det skulle ordna till sig. Är också väldigt tacksam över mina vänner och familj här som stöttat, peppat och tagit hand om mig. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte haft er och då menar jag er alla i både Sverige och Indien. Tack till er alla!!! 

"krya-kit från vännen A"

Denguen lämnar kroppen för gott och tycker att det är dags att ömsa skinn på händerna.
Känns som om händerna är smutsiga...

Något som jag glömt att nämna är flygresan hem från Maldiverna och anslutningsflyget från Colombo. Det kändes som om det var en hel skola med tonåringar på flyget (och den enda tonåringen var Linn som uppträdde exemplariskt, som alltid...). De for som tepåsar upp och ser i sätena, skulle ta kort på varandra, sig själva och planet. Ut och in med väskor, kartonger och prylar i förvaringsfacken. Har flugit en del i mina dar och vi konstaterade med holländarna som satt längre bak att detta var något alldeles speciellt. Till slut satt alla ner (en stund iallafall) och vi kunde komma iväg. Några luftgropar senare och några hopp på landningsbanan så var vi äntligen framme i Bangalore. Vi hann knappt hoppa klart förrän det slets av säkerhetsbälten i vanlig ordning och folk börjar dra i sina väskor. En mycket besynnerlig företeelse då det sällan är någon brådska med något annat. Roger skällde ut en kille som drog väskan i huvudet på honom. Då flyttade han på den så jag som satt på andra sidan fick den i huvudet istället. Så det kan gå!

Ut och in med grejor... och kameror

I torsdags kom två tjejer från Hyderabad och bodde hos oss. Det var fotbollsturnering på skolan och då det var Stonehills tur att hålla turneringen var det ett antal ungdomar som behövde husrum. Vi hade en indisk och en filippinsk tjej hos oss. Båda väldigt trevliga och vi hade riktigt trevlig tillsammans. På fredagskvällen ordnade vi middag för alla spelarna (tjejerna)  som bor i Palm Meadows nere på klubben och det blev ett långt bord där. På lördagen var det dags för sista dagens spel. Linn lyckades stuka  foten efter bara några minuters spel på fredagen, så det var färdigspelat där. Hon var med som moraliskt stöd iallafall. Några vinster och några oavgjorda och så löd tydligen reglerna att de som släppt in minst mål gick vidare istället för de som gjort flest. Stonehill slutade därför på en 3:e plats. Många tårar...

Jag höll mig på hemmaplan och började dagen med yoga. 100 solhälsningar tyckte Manish (yoga läraren) att vi skulle göra idag. Suck och pust. Jag tänkte att jag provar och så får vi se hur många jag orkar. Och jag lyckades faktiskt göra 102 utan att vara helt färdig efteråt. Det finns hopp!!! Glad, nöjd och svettig cyklade jag hem och fick snart besök av lilla goa Milou som behövde hundvakt. 

Vi går och Frida sparkar

Passade på att besöka Lili & Lala som fyllde 1 år. Är så impad av Alexandra!

Åkte tillbaka till Biere Street på kvällen för lite middag och då träffade vi vänner där som vi anslöt till och det blev en riktigt trevlig kväll.

Här sitter jag och myser!

Söndag morgon och jag hade laddat! Antingen verklighetspromenad eller en lätt löptur. Mina godisdojjor lockade och jag gav mig på en lätt 3 km runda följt av ett hemma-yogapass.

Sååå skönt att få skutta iväg. Var noga med att ta det lugnt. Vill inte bli risig igen,
immunförsvaret är under uppbyggnad.

Sen hämtade jag upp vännen T och vi drog på SPA. En kroppsskrubb och en massage blev det och jag kände mig som en ny människa. Riktigt skönt! Sen har jag slappat och softat om vartannat. Så nu friskförklarar jag mig själv och ber alla stickmyggor att dra dit pepparn växer!