In India, only

Vad är oddsen? Imorse flög en glödlampa när jag tände ljuset som en projektil o landade i fåtöljen i sovrummet. Maidens skäkting dig idag och var tvungen att dra på en gång. Gasen tog slut och hänglåset går inte att öppna för det är trasigt = ingen köttfärs till tacos och chaufförens kusin skadas i en trafikolycka så han måste vara kedig imorgon. Och den trasiga diskmaskinen som skulle fixas för en vecka sen är fortfarande lika trasig o ingen reparatör har sybts till. In India. Only.

Skolan

Idag var det dags för parent-teacher conversation, kvartssamtal kallar vi dem i Sverige (och de brukar vara längre än en kvart...). Här på Stonehill markerar man vilka ämneslärare som man vill träffa på en web-bokningssida och får en 10-min slottid. Barnen har inte skola den dagen så man kan plocka ihop sitt schema själv med tider och lärare. Jag tänkte att det är bra att få det avklarat på morgonen så vi får fri tid att göra annat sedan. 7.15 åkte vi hemifrån och var framme 8.30, en halvtimma innan första träffen kl 9. Vi har kommit för sent tidigare så vi tog det säkra före det osäkra att vara där i god tid.

Frida vid sitt skåp

I allaktivitetshallen satt alla lärare vid varsitt bord och vi passade på att träffa nästan alla Linns och Fridas lärare. Bra samtal med alla! 

Lärare, elever och föräldrar in action

Det går överlag bra för båda tjejerna i skolan. Linn har fått en ny mattelärare som hon verkligen gillar och det har ökat på både intresse och betyg. Fridas favoritämne är engelska just nu - väldigt roligt tycker jag! Hon har även börjat med franska och snart kan vi nog börja utbyta några enklare fraser här hemma också tror jag. Frida har kämpat på med att komma in i "högstadiet" som hon börjat nu - fler ämneslärare, hålla reda på böcker, tider, läxor etc ställer högre krav och dessutom ett högre tempo i undervisningen. Nu känns det som om hon landat lite mer i det och kan slappna av. Jag är superstolt över båda tjejerna och kan se en enorm utveckling i båda under våra två år här. De går på en IB skola där undervisningen går ut på att undersöka, analysera och komma fram till en slutsats. Inte så mycket traditionell katederundervisning mao och jag tror mycket på det sättet för de lär verkligen för livet. Jag vet att svenska skolan är uppbyggd på ett liknande tankesätt, fast det genomförs inte på samma systematiska sätt som på en IB skola. 

Båda tjejerna var nöjda med samtalen och vet vad de behöver jobba på framåt för att utvecklas vidare.

Lyxfrukost - brödleverans från Sverige med både surdegsknäcke och rågkusar. MUMS säger jag!

När vi kom hem kom vi ÄNTLIGEN iväg till skräddaren med Linn och hennes saree. Nu ska den sys och på söndag ska den vara klar. Jag är så nyfiken på resultatet!

Oj, en helg som försvann

Hoppsan ojsan, vad fort helgen gick!

I fredags var det dags för Pokeno igen. Denna gång blev jag okrönt Pokeno-drottning på denna blå-vita tema afton. Lyckades som mest att ha inte mindre än fem presenter. Blev dock av med tre, så det blev bara två som följde med hem. Väldigt trevlig kväll hemma hos min holländska vän och med god mat och bubbel. Missade dock AW hemma hos fam F - svårt att vara på två ställen samtidigt...

(Här skulle det varit bilder tänkte jag, men jag har inte tagit några... Så det får bli en annan gång...)

Lördagsmorgonen inleddes med yogafestival(!). Nu låter det liiiite mer fancy än vad det faktiskt var. Vi hade helt enkelt lördagens yogapass framför ett nybyggt köpcenter som ligger bredvid Phoenix istället för vårt vanliga ställe. Fick se en indisk filmstjärna som var med (vet inte hur känd hon egentligen är...) och ett miljöombyte.

Jag står på andra raden bakifrån räknat, nr 3 fr vänster i blårandiga tights

Min yogalärare Manish o jag (han hälsar till Mela!)

Känd skådespelerska som skulle fotas...

Sen åkte jag hem, kastade i mig lite frukost och sen bar det av tillbaka till Phoenix igen med Linn, Frida och en kompis till Linn som bott hos oss några dagar då hennes föräldrar var bortresta. Frida och jag hittade äntligen ett par nya flip-flops till henne efter att ha provat en sådär 15 par... En obligatorisk lunch på Chili's och en fika på Starbucks behöver jag väl knappt skriva...

Roger spelade golf och på kvällen stack vi till Zuri med några kompisar och åt god asiatisk middag på takterassen och drack drinkar. Mycket trevligt! Lite seg ska jag villigt erkänna att jag var dagen därpå. Drog till Elan med vännen T - jag har börjat tappa skinnet under fötterna nu (sviter efter sjukdomen som vi har slutat prata om) så en rejäl skrubbning senare börjar fötterna titta fram igen.

Hittad den här på en dörr vid Elan... Fick lite "När lammen tystnar- varning"...

En skön 3 km jogg i området följt av lite yoga - sååå skönt!

 Avslutade helgen hos fam F - grillat är godast!!! Kort och gott - var tog helgen vägen? Väldigt trevligt hade vi iallafall!

Kompis i trädgården och skylt

Vi har fått ett nytt husdjur i trädgården. En syrsa. Det later som den rackaren har en Marshall högtalare med sig när kör sitt "chuitt, chuitt, chuitt". Hela kvällarna. Men mr Roger kontrar med att överrösta med hemmabiosystemet... Men den rackarn gör vad den kan för påvisa sin närvaro. Varje kväll. Från favoritgrenen i busken.

Benjamin syrsa

Dagens gapskratt: den här skylten är bara helt underbar. Sitter på ett tält som innehavaren har satt upp précis bredvid vår lilla sjö i närheten (ja, den som har 5% är vatten, resten, är rester från avlopp och kemiskt avfall). Ni kan bara föreställa er hur det luktar... Där har innehavaren satt upp sitt lilla tält och har mottagning för allehanda åkommor, såsom "premature education" eller childleness. Är väldigt nyfiken på ett besök, men vet inte om jag klarar av stanken...

Ingen mer Dengue och veckorapport

Är lite småtrött på att det tar en sån lång tid att ladda upp blogginlägg med många bilder... det förra höll jag på med i många dagar. Så detta skriver jag 11/10, vi får se när det publiceras.

Tänkte dela några sista reflektioner från Dengue-drabbningen innan jag lägger den till handlingarna. Nu har det gått 4 veckor sen, precis sedan jag blev sjuk och maken till seglivad sjukdom har jag aldrig upplevt. Själva febern gick ju över efter en vecka, sen har det tagit två veckor att klara av en vardag och nu senaste veckan har jag gett mig på att jobba. Det har gått hyfsat bra, jag har känt mig trött och lite "yrslig" och åkte hem tidigare i torsdags och vilade resten av dagen. Jag tänker på att äta mycket frukt och grönsaker, röra på mig i väldigt måttliga mängder och viiiila. Och jag blir piggare för varje dag som går, fast det går långsamt.

Tänker på alla de som i tält och inte har tillgång till sjukvård. I Mumbai har det dött 32 pers i September i Dengue och mörkertalet är stort (ca12000 pers smittades). Är väldigt tacksam för den bra vården jag fått på sjukhuset. Jag var aldrig orolig för mig själv utan tänkte hela tiden att det skulle ordna till sig. Är också väldigt tacksam över mina vänner och familj här som stöttat, peppat och tagit hand om mig. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte haft er och då menar jag er alla i både Sverige och Indien. Tack till er alla!!! 

"krya-kit från vännen A"

Denguen lämnar kroppen för gott och tycker att det är dags att ömsa skinn på händerna.
Känns som om händerna är smutsiga...

Något som jag glömt att nämna är flygresan hem från Maldiverna och anslutningsflyget från Colombo. Det kändes som om det var en hel skola med tonåringar på flyget (och den enda tonåringen var Linn som uppträdde exemplariskt, som alltid...). De for som tepåsar upp och ser i sätena, skulle ta kort på varandra, sig själva och planet. Ut och in med väskor, kartonger och prylar i förvaringsfacken. Har flugit en del i mina dar och vi konstaterade med holländarna som satt längre bak att detta var något alldeles speciellt. Till slut satt alla ner (en stund iallafall) och vi kunde komma iväg. Några luftgropar senare och några hopp på landningsbanan så var vi äntligen framme i Bangalore. Vi hann knappt hoppa klart förrän det slets av säkerhetsbälten i vanlig ordning och folk börjar dra i sina väskor. En mycket besynnerlig företeelse då det sällan är någon brådska med något annat. Roger skällde ut en kille som drog väskan i huvudet på honom. Då flyttade han på den så jag som satt på andra sidan fick den i huvudet istället. Så det kan gå!

Ut och in med grejor... och kameror

I torsdags kom två tjejer från Hyderabad och bodde hos oss. Det var fotbollsturnering på skolan och då det var Stonehills tur att hålla turneringen var det ett antal ungdomar som behövde husrum. Vi hade en indisk och en filippinsk tjej hos oss. Båda väldigt trevliga och vi hade riktigt trevlig tillsammans. På fredagskvällen ordnade vi middag för alla spelarna (tjejerna)  som bor i Palm Meadows nere på klubben och det blev ett långt bord där. På lördagen var det dags för sista dagens spel. Linn lyckades stuka  foten efter bara några minuters spel på fredagen, så det var färdigspelat där. Hon var med som moraliskt stöd iallafall. Några vinster och några oavgjorda och så löd tydligen reglerna att de som släppt in minst mål gick vidare istället för de som gjort flest. Stonehill slutade därför på en 3:e plats. Många tårar...

Jag höll mig på hemmaplan och började dagen med yoga. 100 solhälsningar tyckte Manish (yoga läraren) att vi skulle göra idag. Suck och pust. Jag tänkte att jag provar och så får vi se hur många jag orkar. Och jag lyckades faktiskt göra 102 utan att vara helt färdig efteråt. Det finns hopp!!! Glad, nöjd och svettig cyklade jag hem och fick snart besök av lilla goa Milou som behövde hundvakt. 

Vi går och Frida sparkar

Passade på att besöka Lili & Lala som fyllde 1 år. Är så impad av Alexandra!

Åkte tillbaka till Biere Street på kvällen för lite middag och då träffade vi vänner där som vi anslöt till och det blev en riktigt trevlig kväll.

Här sitter jag och myser!

Söndag morgon och jag hade laddat! Antingen verklighetspromenad eller en lätt löptur. Mina godisdojjor lockade och jag gav mig på en lätt 3 km runda följt av ett hemma-yogapass.

Sååå skönt att få skutta iväg. Var noga med att ta det lugnt. Vill inte bli risig igen,
immunförsvaret är under uppbyggnad.

Sen hämtade jag upp vännen T och vi drog på SPA. En kroppsskrubb och en massage blev det och jag kände mig som en ny människa. Riktigt skönt! Sen har jag slappat och softat om vartannat. Så nu friskförklarar jag mig själv och ber alla stickmyggor att dra dit pepparn växer!

Maldiverna

En mer vältimad semester kunde vi inte få! Detta var som balsam för en Dengue drabbad själ. Resan startade lite oväntat med att vi drog iväg vid 01.00 planet skulle gå 3.30. Vad händer när vi närmar oss flygplatsen? Jo, då dirigeras all trafik om till en annan väg som är *trumvirvel* avstängd. Fast det visste ju inte vi, så vi satt väl där i ca 15 min innan vi bestämde oss för att gå de 1,5 km dom var kvar. Sagt o gjort, ut med handbaggaget (reser lätt och det var vi extra glada för!) och sen började vi kryssa fram mellan bilarna och vattenpölarna. Jag var helt färdig bär vi kom fram till incheckningsdisken efter en pw i flipflop o långklänning... Är så impad av barnen som traskade på mitt i natten utan minsta pip! Tydligen var det en arbetere som dött av en elchock och facket(?) bestämde sig för att stänga av vägen i protest.

En liten frukost i Colombo (mellanlandning) i den mysiga restaurangen:

Vidare flyg till Male och sen båt ut till Olhuveli.

 Hur beskriver man bäst detta paradis?

Utsikten från vårt rum...

Kände mig mycket piggare! Det är vääääldigt varmt och det kan man ju också bli trött av...

Badade, åt vilade...

På väg hem från delfinsafari. Det var superhäftigt att se definerna simma med oss runt båten. Det var nära att de flippade till Fridas fot. 

Frida vill som vanligt inte vara med på bild. 

Sista dagen hyrde vi jet ski:

Fick hjälp att köra ut till 

Hoppsan!

Gårdagens gapskratt stod Linn för. Igår morse berättar hon vad hon gjorde i förrgår efter hon varit o solat på stranden när hon kom tillbaka till rummet. Hon tyckte att det såg lite märkligt ut med torkade plommon på bordet och undrade vem som köpt dem. Någon duschade, men eftersom Frida duschar lite då o då funderade hon inte mer på det. Sen såg hon sängen som var utav en helt annan sort... Efter 3 min inser hon - fel rum!!! Smyger ut och går till huset bredvid, där hon faktiskt bor. Imorse hittade hon inte sin bok... Kan det vara så att den glömdes i det andra rummet??? Vi går till receptionen och spekulerar i vad de som bodde i rummet gjort när de upptäckte främmande föremål i sitt rum. Det blev ännu bättre skulle det visa sig...

Förklarade kortfattat för killen i receptionen om vad som hänt. Han lyssnar med ett leende från öra till öra och sen sträcker han sig efter boken som ligger på disken. Sen berättar han vad som hände. 

Paret som bodde i rummet hade hittat en bok på ett främmande språk med en blodig dödskalle med en kniv i på omslaget. De lyckades lista ut att boken hette The Key på engelska och när de skulle låsa sitt rum senare så gick nyckeln av... De blev livrädda och beslöt sig för att byta rum! 

Stackars honey mooners! Hoppas Linn inte förstörde deras senester fullkomligt!!!

Sen började vi givetvis spåna om vad Linn skulle sagt o gjort om det varit så att badrumsdörren öppnats när hon var där... 

Hemma och lite borta

Samlar krafter med att försöka göra någonting varje dag här. Igår blev jag medbjuden på en sväng till Indiranagar (ett ställe "på stan" med mycket affärer och restauranger). Det var en Ganesha-utställning på ett galleri (Ganesha är en indisk gud med ett elefanthuvud som bringar lycka och välgång och är omåttligt poppis bland gudarna här) som vi tyckte skulle kunna vara ett intressant besök. En amerikanska, en engelska, en fransyska och två tyskor och jag klev in på galleriet och började ställa frågor till de tre farbröderna som jobbade där. Det visade sig att de inte visste så mycket om varken Ganesha eller konstnärerna. Vad de visste var typ att Ganesha är son till Shiva och Parvati och att han hade ett elefantansikte. Sen var det stopp.  Varje del av Ganeshan symboliserar något, tex öronen att man ska lyssna på andra, stort huvud symboliserar att man ska tänka stort osv (här kan du läsa mer) och vi hade lite svårt att komma ihåg allt. Farbröderna gick mer igenom herr Ganeshas anatomi - här är öronen, här är snabeln. Ögonen - ja de har vi här och här är det betar... Det var näst sista dagen av utställningen och de visste knappt skillnad på akvarell eller olja eller vem som målat för den delen. Men de såg väldigt seriösa ut med sina svarta mustascher och alla nickade och såg väldigt allvarliga ut och vi försökte kväva gapskratt... Hittade en tavla som jag gillade, men bestämde mig för att vänta till den årliga konstutställningen i januari istället för konstinköp. Vi ska ju ha någon plats att hänga tavlorna också...

Efter Ganesha och en hel del skratt åkte vi vidare till Glucking Duck - en pub där de har väldigt goda burgare. Jag behöver ju äta upp mig lite efter att ha tappat lite vikt så jag beställde in en camenbertfylld burgare... mmm sååå gott!!! Blev såklart stoppmätt och orkade ingen glass som de andra på ett italienskt glasställe i närheten (det såg såååå gott ut!). Sen blev jag toktrött i bilen hem och var tvungen att lägga mig och sova i en halvtimma. Inser att jag tagit ett klokt beslut att inte jobba för det hade inte funkat, jag hade inte orkat. Det kan vara lätt att känna sig lite pigg i soffan... Vila, vila, vila och sen lite Bollywood dans på kvällen. Tog det väldigt lugnt och det var superkul som vanligt. Vi har börjat på en ny koreografi nu med blandade småhopp i början. :-) Shiva - vår "dansgud" instruerade som vanligt med sina inspirerande instruktioner "no confusion", " I can make it easier", "add your style" och försöker förklara vad det är vi gör... Många skratt blir det. Nyanlända C var med också för första gången och hon blev helsåld! Roligt med förstärkning till gruppen!

Frida äter avokado som är heeeelt underbart god, perfekt mogen och vägde väl ca 0,5kg...

Idag blev det efter mycket velande fram och tillbaka lite yoga på morgonkvisten. Det var varmt, jobbigt och jag kände mig väldigt nöjd att jag tog mig iväg efteråt. 

Min yogabag, både praktisk och väldigt snygg!

Såklart var jag tvungen att vila en stund innan jag drog på lunch med kära vännen dr A. Riverside var en ny restaurang som jag inte testat tidigare, väldigt god mat! Vi blev ackompanjerade av en generator, en asfaltsborr och musik som skulle överrösta allt. Man har iallafall aldrig tråkigt här, det händer alltid något! Kom hem och var stoppmätt och jättetrött så det blev till att vila lite igen innan jag skulle ge mig in i packar-tagen. Inatt åker vi till "Mallis" (ja, Maldiverna alltså) och det ska bli sååå skönt! En riktigt rehab-resa. Tjejerna är mycket laddade också och det ska bli supermysigt att få hänga lite mer med dem! Blir jag inte piggare av detta vet jag inte vad jag gör!!! So long, amigos!

Min nya Desigual klänning från övriga familjens Singapore-resa. Väldigt nöjd!!!