Föräldrarna och besöket

Jag skrev ju att det varit heltiska dagar här nu när mina föräldrar var här. Vanligtvisvis gör de inte så mycket väsen av sig, sköter sig själva och fixar med småsaker i hemmet som att organisera i lite skåp o garderober och hämtning av barn vid skolbussen. Mycket praktiskt! Förutom den lilla turen till flygplatsen har det flutit på väldigt bra. Ja, till den dag då det slutade flyta i pappas mage... Han hade väldigt ont och till slut så fick det bli ett besök hos dr Prakash på vårt nya fina sjukhus förrförra fredagen. Lite medicin o värktabletter och en återbesökstid på måndagen kom vi hem med. Pappa och jag. Jag fungerade som ledsagare/tolk då pappa knappt förstod ett ord av vad mr Prakash sa. Mitt ordförråd i de bakre regionerna ökades avsevärt och jag fick lära mig att "abscess" är böld på svenska. Det var alltså en sådan som stoppade upp saker o ting. Nåväl, pappa mådde bättre av medicinen och värktabletterna, fast det gjorde fortfarande ont. 

Återbesökstid kl 9. Pappa och jag åkte dit. Pappa grimaserade vid varje fastgupp och det är ett gäng innan sjukhuset. Vi kom in till en ny läkare direkt. Efter en snabb undersökning konstaterade han att det var en rejäl böld som satt där och den inte gick att få bort på annat sätt än med operation. Pappa o jag tittade på varandra och pappa nickade. Go ahead! Då gör vi den kl13 säger läkaren. Nu började själva förberedelserna, in till kardiologen för arbets EKG och blodtrycksmätning, sen vidare till provmottagningen för blodprover och sen skulle pappa skrivas in för övernattning. 5 olika rum fick han välja mellan (från executive suite till 4 bäddssal), och han bestämde sig för ett enkelrum. In på rummet och sen iväg på magnetröntgen innan narkossköterskan kom och förberedde inför narkosen. 

Vid halv fyra rycket var han redo att rullas in för operation. Mamma o jag vinkade och sen åkte vi hem och åt lite sen lunch, vi skulle komma tillbaka vid 6 sa läkarna. Sagt o gjort åkte vi dit, fast pappa han låg på uppvak fick vi veta och operationen hade gått bra, så vi tog en promenad till Forum Value Mall istället och hittade fina födelsedagspresenter till mig... En gör-snygg topp och en nu plånbok. Tack snälla mor o far!!!

Tillbaka kl 7 och efter en stund kom papsen. Lite torr i munnen och på ett strålande gott humör!!!

Vi hann liksom aldrig bli oroliga, fast det var ändå en lättnad att se honom såpass pigg o glad! En omelettsmörgås, lite soppa och "tender coconut water" senare så åkte vi från sjukhuset vid 9. 

Sen blev det hämtning dagen därpå efter möte med läkarna och uthämtning av mediciner. 

Min starke far...

...med en stark fru vid sin sida.

Ett återbesök på torsdagsmorgonen och återträff med båda läkarna så blev papsen friskförklarad och vi kunde lämna sjukhuset för gott.

En några kilo lättare pappa.

När vi stod och väntade på Suresh i luftslussen ut såg vi en kille på stege. Han jobbade med att "zappa" myggor i hörnet och hade stora problem med att komma åt med racket där... Som tur var hade han en kille som tittade på bredvid och var knäpptyst. Uppenbarligen ett jobb det med.,.

Mamma var hemma och var hundvakt åt den här lille killen:

...som precis snott pappas knäckemacka med ost på... Det tyckte han var riktigt gott! 

Efter några dagar kände sig pappa helt återställd och vi kunde avsluta med en middag på Biere street på lördag kvällen och Sunday brunch med några av våra vänner och två av Rogers IT-kollegor från Sverige på Taj West End. 

Som grädde på moset träffade pappa en gammal elev han hade på Industrigymnasiet på Taj ich senare på kvällen en gammal kollega från Scania som är på tjänsteresa här just nu. Mycket glada återseenden!!! Sen var dagen D kommen, dags att vinka "på återseende".  Som vanligt är det värst att bli frånåkt och jag grät... Vi har haft fantastiskt mysigt ihop och vi har haft mycket tid tillsammans på ett sätt som aldrig blir i Sverige. Snacka om kvalitetstid!