Skräddare o fest

Back in Bangan.

 I tisdags var det dags att hämta klänningarna som vi lämnat in tyg till skräddaren för. "Undrar hur detta ska bli"... Det blev vi varse ganska snabbt. En klänning klar, resten inte klara. T:s klänning var klar, hon provar och den var inte som tänkt... fel längd, fel halsringning, ärmarna... Ok, ok no problem säger den lilla skräddaren. Jag spänner ögonen i honom och ber honom hämta min klänning. Den är bara... tillklippt... säger till honom att fixa till så att draperingen fram ska bli rätt och att vi ska på fest och att det är viktigt att klänningarna blir bra. "Come back tomorrow" säger han. sagt och gjort vi åker dit igen igår och provar. Min klänning är fel, draperingen är dubbel, överdelen på klänningen är liksom rombformad och är liksom inte centrerad på mig, sömmarna som gå upp på bysten är olika långa armhålen är liksom för stora och konstiga bubblor på ryggen. "Is ok?" säger skräddaren glatt. "No, it is not ok" säger jag och påpekar det som är fel. "Ok, ok, no problem" säger han och skakar sådär indiskt käckt på huvudet. Börjar ana oråd. 

Lägg märke till armarnas vinkel från kroppen. Det går inte att få ner dem mer än så, för då tar det emot för mycket i armhålorna. 

Romb-format liv, en fin bubbla under vänster ärm...

M får på sig sin klänning, eller som hon säger själv, tältet. Helt fel halsringing, helt fel ärmar, konstiga bubblor på ryggen och jättestor. "Ok, no problem" säger skräddaren igen. Hans röda bindi är utmetad lite i pannan, lite på halsen och han ser ut som han kommer direkt ur en komedifilm. 

Vi kommer tillbaka några vändor. Klänningarna blir bara värre o värre. Axelbanden är olika breda... Jag påpekar igen att min klänning är helt sned. Får till svar att det är jag som är sned! Att jag inte tänkte på det?! 

Nåväl, till slut säger jag till M att vi ska ta klänningarna och gå. Sagt o gjort, vi lägger en slant för T:s klänning som blev ok på disken. "You ruined my dress" säger jag med dramatik i rösten och så går vi. 

Det är svårt att se såhär på bilden, hur sneda sömmarna är...

Så igår var jag tvungen att hitta en annan klänning. (Tvungen o tvungen... Ville ju vara lite "galig"... Hade back-up plan i garderoben). Goda vännen M hade garderat med ett panikinköp en indisk blå klänning, som jag tyckte var helt bedårande fin. Hon kände sig inte 100 bekväm i den o dessutom ehövdr hon något att sätta på fötterna. Det fick bli en sväng till Phoenix och vi gick igenom utbudet där och efter lite provande och letande bestämde sig M för att det fick bli den blåa klänningen iallafall och så köpte hon ett par matchande bling-sandaler och några hårspännen. Jag lyckades efter lite beslutsångest hitta en klänning jag med. Det blev kanske inte riktigt vad jag tänkt mig, men det fick gå. Röda skor, läppstift och rött armband och så en svart blomma (fanns förståss inga röda) så kände även jag mig lite glamorös (nu föredrar jag ju träningskläder alt shorts o t-shirt...) och precis som kära M påpekade, det är ju innehållet som räknas. 

Nu var det buffé på kvällen och jag kände att innehållet i klänningen kanske var något större än själva klänningen. Då var det skönt att få dansa några timmar! Festen var jättekul och med god mat och dans. Vi budade på olika saker som sponsorer skänkt samt lite målningar som barnen gjort. Frida hade varit med och målat, vilket stod på pappret bredvid. Friday Callin. haha! Vi tog hem 25(!) bruncher på Marriott (jäklarns vad här ska ätas!!!) och en spa weekend också på Marriott med 4 spa behandlingar. Allt detta för c:a 3000 kr som går till välgörenhet. Och barnen, vad gjorde de?jo det var film och lasagne kväll hemma hos bästa T och U tillsammans med alla andra barn. Slutet gott, allting gott!