Skratt och gråt

Började dagen med en powerwalk. Som sagt omgivningarna är inte  de mest varierade jag skådat, fast palmer är ju rätt trevligt...

 

Efter frukosten roade vi oss med att prova Rogers brallor som han ska ha på den indiska festen som är på lördag. De har extremt smala ben är väldigt vida upptill.



Här är de, byxorna. Bakom skymtar maken som ska i dem.

 

 

I med ena benet så långt det går...

Sådärja, båda benen i. stramar runt vristerna. Grodman?



Frida har i stort sett oavbrutet pratat om peruken som hon såg på Forum Value Mall i fredags. Jag hade lovat att vi skulle ta oss dit idag för att köpa den och eftersom vi gett vår chaufför ledigt idag tog vi en promenad istället. Det är c:a 1 km härifrån och man får lämna det lugna trygga Palm Meadows och ge sig ut i det "riktiga Indien". Det var inte så mycket trafik idag så vi kunde utan problem korsa vägen. Frida fick tag i sin peruk, jag hittade en t-shirt på rea och en plastburk till flingor fick det bli. Lite duggregn när vi kom ut, så vi tog en rickshaw (tuc-tuc) hem till Fridas stora förtjusning :) . Hon skrattade och höll mig krampaktigt i armen - "det finns ju inget säkerhetsbälte!". Sedan hade vi taco-premiär och det blev väldigt gott. Köttfärs gjord på oxfilé och en betydligt starkare chilisås fick familjen att svettas lite extra...

Fridas kompis på gatan kom över och de lekte en stund innan det var dags att åka och fixa sista rabies vaccinationen på RxDx som är sjukhuset i närheten. Frida tyckte inte det var så kul och det var mycket gråt och tandagnisslan innan sprutan var tagen. Det gick väldigt fort smidigt. På kvällen Skypade Frida med sin bästis i Sverige. Det var ett kärt återseende! Imorgon är det skola igen efter en veckas lov och största vågen av hemlängtan kom hos båda tjejerna. Efter en hel del tårar och många kramar somnade de till slut. Det här är ju en stor omställning för hela familjen och jag är väldigt imponerad att det har gått så bra hittills som det har gjort. Imorgon är en ny dag och nya möjligheter :)