onsdag 23 oktober 2013

Mobilbad

Idag kom alla våra saker som vi skickat från Sverige. skriver mer om det imorgon. På allmän begäran kommer lite utförligare beskrivning om vad som hände med mobilen förra veckan.

Satt i bilen i klänning(!) hade mobilen i knät. Hade varit på champagne brunch på 5-stjärninga hotellet i stan. Hoppar glatt ur bilen och tycker mig se något som ramlar ut. Tänker lite långsammare än vanligt... går mot affären, letar efter mobilen i handväskan. hittar den inte. Ber Roger ringa till chauffören och be honom leta i bilen. Där var den inte. Går tillbaka till bilen som står parkerad precis bredvid ett dike. Tittar överallt tillsammans med chauffören. har ringer på min telefon, jag lyssnar och letar. Plötsligt ser jag något som lyser i vattnet. Där i den äckliga sörjan ligger den och ruvar. Jag tittar på chauffören och han tittar på mig och sedan får han tag i en plastbytta som han fiskar upp telefonen med, hämtar näsdukar i bilen, torkar och hjälper till att plocka isär luren. Jag tar med mig alla delar in på heminredningsbutikens toalett och gör en grundlig schampoonering av alla delar. Den stanken framkallade reflexer att bara fly... Plockade ihop och lindade in alla delar i papper o ner i handväskan. Handlar lite i affären där och sen åker vi hem.

Lägger alla delar på tork på soffans armstöd. Tänker att tyget ska hjälpa till att suga ut all fukt ur telefonen och alla delar (vet inte var jag fick den lysande idén ifrån).Lyckas tappa det lilla lilla minneskortet i soffan så det åker ner mellan insidan av armstödet och sittdelen. Känner överallt... hittar inte. Vänder på soffan och ser att det är ett tygstycke fast-häftat undertill. Det går alltså inte att komma åt minneskortet utan att pilla loss häftklamrar och få till en öppning och sticka in handen. Sagt och gjort. Maken fick assistera med att bända loss klamrar med en liten kniv. Sedan stå och hålla soffan medan jag grävde runt och letade med handen. Kan meddela att soffan inanmäte inte riktigt var som jag trodde... Och när jag var på väg att ge upp, då hittade jag det! Triumferande höjde jag handen och stoppade snabbt in minneskortet i telefonen. Nu ska det stanna där och nu får fipplandet med telefonen vara slut. Basta! Om telefonen fungerade efter doppet? Jajjamensan, men jag har tagit över makens gamla då min gamla strulat en del. Det gjorde den redan innan självmordsförsöket i det indiska diket.

2 kommentarer:

  1. Kan säga så här: okej för att rädda minneskortet, men efter ett sådant bad hade jag nog väääääldigt gärna velat ha en ANNAN telefon i handväskan eller nära ansiktet :-).

    Men men, alla blir saliga på sin fason som man säger :-D

    SvaraRadera
  2. japp! Det är därför jag har Rogers gamla. den andra får bara vila i frid... :)

    SvaraRadera