Mer gång i verkligheten

I tisdags regnade det. Eller nej, det var fel ord för det fullkomligt öste ner, och åskan var väldigt nära. Det kom en rejäl knall som fick hela familjen att hoppa högt. Med tanke på att två har hörlurar på sig som man ibland kan tro ha vuxit fast på deras huvuden kan ni fatta hur högt det lät. Frida nästan skrattade och grät på samma gång och fasade för alla mardrömmar...

Dagen därpå gick M och jag ut på verklighetspromenad. Det hade torkat upp ganska bra på gatorna och så, grusvägarna var ok med några rejäla pölar. Vi gjorde ett försök att ta oss runt den lilla sjön. Märkte att M liksom blev längre och och längre och att hon klagade på mycket lera under skorna. Det var väldigt mycket lera och som synes lite annat obestämbar materia, så vi vände tillbaka och försökte att skrapa av leran så gott det gick. Leran stoppade oss också ifrån att ta vår vanliga väg förbi "körsbärsdalen" som M brukar kalla den. Den prunkande utsidan på Palm Meadow's mur. Istället blev det en längre sväng på den trafikerade vägen. Inte riktigt lika charmigt, men då hann vi å andra sidan avhandla några samtalsämnen till. :-)

Morgonpromenad med kor.

Vi såg många människor hänga ut det kvällen/nattens oväder blött ner. 

Den här jordhögen såg ut att ha sjunkit betydligt sen sist. Såg hur en del kläder såg ut att ha regnat ut ur "huset". Är inte så avundsjuk över att byta boende... 

Kläder på tork i alternativ torkställning.

Vi pratar om det en hel del, M och jag om hur det är att bo på en jordhög. Det skulle vara intressant att få intervjua dem och höra hur deras vardag är. Ser kvinnor som tvättar kläder, borstar, städar och bär ut sopor och tar hand om sina barn. Vi har väldigt många likheter. Och väldigt många olikheter. Man skulle kunna tro att de skulle bli väldigt provocerade av att se oss "rika vitingar" gå förbi, fast det är aldrig något jag märkt något av. Det är snarare tvärtom. De vinkar glatt och när M:s make var med oss på verklighetspromenad i söndags kom det fram en man och ville skaka hand. Imorgon är det dags igen. Får se om det går att ta sig runt sjön, eller om det är alltför kladdigt. So long!