Huset episod 9

Plötsligt händer det! När jag kommer hem från en shoppingrunda (Spring Rhythm o Archees tygaffär) möts jag av en välbekant limdoft i huset... Helt utan förvarning hade de bara dykt upp, kökskillarna, och börjat montera hyllplan och skåpdörrar. Jag kikar in i köket och ser en indier som sitter med knäskålarna vid öronen inne i hörnskåpet och skruvar. Han tittar på mig med lätt skräckslagen blick. Oklart om detta berodde på ev klaustrofobi eller ångesten i mina ögon av att köket förvandlats till slagfält...

Inser att försöka få ut någon mat ur kylskåpet blir väldigt svårt... Roger hade redan insett detta faktum och beställt hem pizza. Jag passar på att sno några pizza-slicar av Frida istället.

 

Roger trodde i sin enfald att allt borrande skulle ske på golvet och tömde således inte skåpen. Icke! Här borrades det för handtag och sånt när dörren var på plats.

Bevisligen hade någon en skruv lös också... 

Har ju tröttnat ordentligt på våra skitiga utemöbelklädsel. Hämtade de nya överdragen idag. Före:

Efter:

Mycket nöjd med resultatet, jag kunde glad i hågen spela lite squash med Abraham. Mycket skratt och svett som vanligt. Lyckades med konststycket att smasha en boll rakt i bröstet på Abraham och en stund senare smasha bollen rakt på mig själv "Karin, your backhand is really terrible", jag kan bara hålla med! Träna, träna, träna...

På kvällen skulle Linn på födelsedagsparty som en kille i hennes klass bjöd in till. "Var bor han då" undrar make. Han hade inte riktigt koll på att ganska få har partaj/kalas hemma. I detta fallet var det på lyxiga Taj West End. Så vi drog dit och passade på att stråla samman med ett par andra föräldrar som har barn i samma klass. Det blev en mycket trevlig o god middag på vietnamesiska "Blue Ginger" restaurangen på Taj. Riktigt trevlig miljö med öppen planlösning, dvs inga ytterväggar. Förundrades hur de tänkte med musiken. Från baren som låg 25m bort dunkade musiken hög och blandades med det som skulle vara lite soft "saxofon à la hissmusik" i "vår" restaurang.  Efter en c:a 30 min betalningsprocedur lyckades vi äntligen ta oss hem. Att det tog sån tid kan ha haft att göra med att lagkaptenen i Bangalores cricket lag kom med sitt sällskap efter matchen som gick samma kväll och satt vi bordet bredvid oss. Cricket är ju nationalsporten no 1 här så den killen är ju nästan likvärdig med en ko i Indien. Tom kocken kom ut för att hälsa på honom! Så det var mycket fokus på det bordet och två långa svenska män som gjorde försök till internationella tecknet för mayday...