onsdag 26 november 2014

Vänskap

Här i Indialand vet jag inte hur det hade gått utan alla heeelt underbara människor vi träffat här. Den där fasen av kallprat klaras av på några minuter och sen går man på det som är viktigt på riktigt - hur man hanterar livet här. Att det stundtals är asjobbigt med barn som längtar hem, saker som inte funkar, språkproblem, man själv som längtar hem, relationer med maider och chaufförer... Man kommer varandra väldigt nära och behovet av att ha nära vänner är stort - ingen har ju släktingar här och hjälp av andra behöver man för att klara vardagen. 

Det här livet innebär ju också att folk flyttar hem eller vidare och att nya kommer till. Just nu händer båda. Våra kära grannar drar vidare till USA, detsamma för Fam L (flyttar till Sverige) med Linns bästa kompisar och våra bästa partyvänner. Fasen vad roligt vi har haft föräldrar o barn!!! Och vilket tomrum det kommer bli... Det jag glädjs åt är att det fylls på med lite nya familjer. Nya familjen L har ju just flyttat hit och vi hade dem inkvaterade hos oss inatt till Fridas stora förtjusning. Hotellet var fullt just den här natten och vi håller tummarna att huskontraktet blir påskrivet idag som planerat. Bo på hotell med barn i skola är ingen höjdare som vi vet...

Supertrevliga är de iallafall och vi har många som är kvar också. Det är en stor tröst när andra jobbiga avsked ska tas...

5 kommentarer:

  1. Så sant, så sant! Och det är när jag läser dina ord som jag blir gåshudig och gråtfärdig på samma gång.... Men det blir ju inga farväl utan bara på återseende, eller hus?!

    SvaraRadera
  2. Så fint du skriver, Bettan. Känner igen lite från vår tid ihop. Du är den bästa jag skulle tänka att ha när man är långt hemifrån. Kram

    SvaraRadera
  3. Definitivt på återseende Pernilla

    SvaraRadera