Äntligen kom de - päronen, föräldrarna, mor o far, ja - föräldrarna helt enklelt. I måndags morse var det dags. Jag drog gill flygplatsen och hämtade dem. Det var ett mycket kärt återseende! Hopp in i bilen och så styrde vi kosan till Palm Meadows. Ungefär halvvägs hem ringer min telefon. Inget nr som jag kände igen, jag svarar. - Hello, this is from Air France. - Hello... säger jag. - Jo, vi har hittat en kvarglömd väska här i tullen som vi tror är er. - Öhhhh, jaha. säger jag. Frågar mamma och pappa om de fått med sig alla väskor. Jajjamen svarar de i kör. 4 kollin hade vi med oss säger mamma och klappar på sin handväska på magen. I backluckan låg ytterligare 3 väskor. - Vad är det för färg? frågar jag. - It is dark, dark chocolate brown.jag repeterar för mamma och pappa. -Nej någon sådan väska har inte vi med oss säger de. Är ni helt säkra undrar jag. Jaaaadå! Någonstans här tycker jag att det är liiiiite väl konstigt att Air France har mitt telefon nr. Mina föräldrar heter ju Karlsson i efternamn och jag Callin, och märkning av väskor... näe jag fick inte ihop det. Men det var ju tveklöst ett klart svar att det inte saknades någon väska. Jag förklarade det hela med att det var ett missförstånd och la på. Sen kom vi hem och gissa vad som upptäcktes då?!
En väska var visst inte med iallafall... Försökte ringa flygplatsen, telefontid 19-17, mailade och gick vi o la oss. Började ringa vid 10. Efter några samtal och lite squashspel med Micke så åkte mamma o jag upp till flygplatsen. Tanteluran vi pratat med var på lunch o kom lagom då vi tryckte i oss det sista av vår Subway lunch. En passkopia, en påskrift och sen fuck vi ut väskan. Glada i hågen rusade vi till parkeringen där Suresh väntade. Ilfart till skolan och vi lyckades pricka in Frida precis där ich fick med henne hem i bilen. Slutet gott allting gott!!!
Lunchdags