Imorse vaknade jag och... Ja, jag kände mig lite pigg faktiskt! Låg och kände livet i mig och då hörde jag kattskrik utanför. Det brukar skutta runt lite katter här (när de inte ligger och sover i våra utemöbler vill säga), och ibland blir det rejäla bråk. Denna morgon vrålade det katt så jag till slut bestämde mig för att försöka göra något åt saken. Exakt vad jag skulle göra hade jag inte riktigt bestämt mig för. Jag är ingen kattälskare, ingen katthatare heller för den delen, fast jag tror jag vann psykkriget mellan katten "O" och mig i Hölö. Av alla de 50 tomter som fanns där, gillade "O" bäst att skutta runt på vår verkade det som. Och att sitta och stirra på mig genom verandafönstret runt frukost och jama ifrån klorna. Ett intångsförsök eller kanske tre hann den också med. Då tillgrep jag blomspruta och onda ögat och katten höll sig borta... Sorry för en liten avstickare, det var då, tillbaka till Indien, till villa 147...
Jag började med att titta ut bakom sovrumsgardinen. Inte undra på att det lät som katten var precis utanför sovrummet som ligger en trappa upp, för kattj-ln satt i trädet och nedanför står en indisk man och kastar små kokosnötter(!) på en. Så vad gör en nyfrisk kvinna i sina bästa år? Svaret är ingenting. Att försöka få något vettigt ur varken katten eller kokosnötsmannen föreföll tämligen lönlöst. Jag tänkte att katten nog skulle komma ner någongång. Och tänk det gjorde den!
Efter en sådan morgon vet man att dagen kan bara bli bra! och det blev den! Febern är borta så även orken... Jag passade därför på att läsa ut boken "Mormor hälsar och säger förlåt" och precis som "En man som heter Ove" så skrattar man och gråter på samma gång. Rekommenderas å det varmaste!
Frida sov över hos Linnea och Linn knatade över dit också en strax efter frukost och när hon gått hittade vi:
 |
Gräshoppan valde att dö på vår veranda. R.I.P säger vi
och hoppas att den får hoppa vidare i himlen |
På eftermiddagen fick jag fikabesök av Mikaela, helt plötsligt hoppar hon till i soffan och hade fått syn på:
 |
Detta såg mer ut som en flaskborste... SÅ hårig och så STOR...
Mikaela drog upp båda benen i soffan och släppte inte larven med blicken. |
Jag hostar fortfarande en hel del och snorar så jag bestämde att skona mina kollegor på jobbet och vara hemma imorgon. Sen kan jag säga ÄNTLIGEN FRISK!